– Konstigt väder.
– Vadå?
– Ja man tittar ut och det är alldeles vackert vitt …

–  Man äter frukost och tittar i tidningen. Ja tittar och tittar. Man LÄSER tidningen, för en sådan har vi fortfarande, som vi betalar för! Du vet vad det e va?
– Ja ja
– Så det tar lite tid. Ingen brådska. Frukosten tar ett par timmar nu för tiden. Nästa gång man tittar ut ……… puts väck.

Så då kan man ta en PP. Den bästa går längs ”Linjen”. Också konstigt. INTE EN MÄNNISKA!

Och det är inte särskilt kallt. Kanske nåt på TV så här en lugn förmiddag. Annars brukar jag möta en hel del raskt folk. Eller så sitter folk och läser, ja pensionärer alltså.

Och snart e de sommar, tänker man när man står där. Svårt att fatta, fast det är ju 5-6 månader tills det ligger solande här. Men det går fort.

 

På tal om att läsa så har jag hittat en författare som verkligen kan fängsla, ja om man är intresserad av deckare alltså. Sharon Bolton. Otäcka historier …

… men svåra att lägga ifrån sig. Man fängslas. Korta kapitel men nästan alla har en sådan där cliffhanger du vet.
– ??
– Ja när man läst ut ett kapitel MÅSTE man bara fortsätta. Med andra ord det blir sena kvällar/nätter. Och på dagarna slukas man. Man svarar inte på tilltal.  ”Ho Ho var e duuuu??” ropar min fru, och ler gudskelov.

Tror jag tar en kopp kaffe till och blir Livrädd.

– Ho ho, var eee duuuu??

 

Visst är det spännande att passa barnbarn. Man får verkligen röra på sig. Det blir nästan som ett gympapass. Också en hel del kluriga frågor som kanske inte alltid är så lätta att svara på.

Grabbarna bor väldigt nära naturen, så den besöker vi då och då. Eftersom de även besöker skogen med skolan, så hittar de alla hemliga stigar.

Mormor och morfar får hänga på och höra om alla konstiga stubbar och veta allt om djurspår.

Och där ligger den där kojan som ”Abbe hitta”. – Den kan man faktiskt sova i. Jooo!! Mormor det vill jag prova! – Nja, säger mormor, det får vi nog göra en annan gång. Lite kallt idag.

– Mormor, här är faktiskt plats till dig också!

När vi sedan kommit tillbaka in i värmen, blir det kortspel 31 medan mormor lagar mat. Och tänk, även en 4-åring kan det där. Jaa, nästan i alla fall.

Sedan blir det fiskpinnar med pommes och morfar försöker lära barnbarnen att med fingrarna plockar och äter man inte.
– Tänk så mycket baciller det kommer i maten när man plockar med fingrarna.

Det äts med god aptit och spelas sedan mer spel.

Efter ett tag frågar 7- åringen,
– Morfar, varför slickar vuxna på fingrarna när de bläddrar i en bok? Tänk så mycket baciller det kommer då …..

Och vad svarar man på det …………..

 

Vilken vacker dag. Solen gassar från en molnfri himmel. Så det blir en lååång PP.

Ja vi pratar alltså om i söndags (7/1). 2 grader men ingen blåst. Sådana dagar finns det inte gott om. Rejält på sig och ut. Och det var många mer än vi som tyckte så. Man kan tala om folkvandring längs linjen.

Vackert var det och lite experiment med kort i mobilen.

Vi nådde så småningom Borstahusen ….

… där vi vände. Så det blev ingen glass denna gång.

När man ser målet där i horisonten så puh, men traska på.

På vägen mötte man kusiner, så då blev det lite snack. Ohhh kommer du ihåg ….   och kommer du ihåg…. åhh.

Det blev faktiskt så att solen hann gå ner …..

… innan vi belönade oss med en härlig middag.

Jodå det blev vatten till vinet ida’ me’

 

– Och så kom den …
– Va?
– Ja årets sista dag. Den trehundrasextiofemte dagen. Och regnade gjorde det så klart.
Det skulle bli en lugn och skön nyårsafton bara hustrun och jag. Även om man nu bara är två en sådan dag, så måste man ju klä upp sig ….. Så fram med finskjortan ..

Vi hade planerat en utsökt nyårssupé. Så medan hustrun förberedde maten …

…  så dukade jag. Fram med guldet alltså.

Vi startade med förrätt.
– ??? Ja det gör man väl???
– Ja ja. Det blev i alla fall laxtartar med kräftstjärtar.

Och naturligtvis så smygstartade smällandet  utanför.

Vi fortsatte med lammytterfilé med smarrigt tillbehör.

Guuud så gott.
– Ja det förstår jag. Jag sitter här och saglar. Och efterrätt?
Då blev det hemmagjord glass med hallonsås.
– Åhhhhhhhh

Och utanför var det fortfarande stilla. Otroligt tyst faktiskt.

Några förberedde sig…..

… och sedan brakade det loss.

Inne på slottsområdet hade staden sitt fyrverkeri och vi hade första parkett.

Ett härligt slut och bra början på ett nytt år. Eller som Hasse och Tage sa ….

Det är som en påse om man inte fyller det med något, t.ex goda lakridskulor ….

GOTT NYTT ÅR!