– Konstigt väder.
– Vadå?
– Ja man tittar ut och det är alldeles vackert vitt …
– Man äter frukost och tittar i tidningen. Ja tittar och tittar. Man LÄSER tidningen, för en sådan har vi fortfarande, som vi betalar för! Du vet vad det e va?
– Ja ja
– Så det tar lite tid. Ingen brådska. Frukosten tar ett par timmar nu för tiden. Nästa gång man tittar ut ……… puts väck.
Så då kan man ta en PP. Den bästa går längs ”Linjen”. Också konstigt. INTE EN MÄNNISKA!
Och det är inte särskilt kallt. Kanske nåt på TV så här en lugn förmiddag. Annars brukar jag möta en hel del raskt folk. Eller så sitter folk och läser, ja pensionärer alltså.
Och snart e de sommar, tänker man när man står där. Svårt att fatta, fast det är ju 5-6 månader tills det ligger solande här. Men det går fort.
På tal om att läsa så har jag hittat en författare som verkligen kan fängsla, ja om man är intresserad av deckare alltså. Sharon Bolton. Otäcka historier …
… men svåra att lägga ifrån sig. Man fängslas. Korta kapitel men nästan alla har en sådan där cliffhanger du vet.
– ??
– Ja när man läst ut ett kapitel MÅSTE man bara fortsätta. Med andra ord det blir sena kvällar/nätter. Och på dagarna slukas man. Man svarar inte på tilltal. ”Ho Ho var e duuuu??” ropar min fru, och ler gudskelov.
Tror jag tar en kopp kaffe till och blir Livrädd.
– Ho ho, var eee duuuu??