Fyrtiofem år, det är lång tid. ”Heja oss”, sa vi till oss själva och gav varandra en smällkyss. Ikväll skulle det firas ordentligt tyckte vi.
Taxin tog oss till eMe Be Garrote, som låg i utkanten av San Sebastian. En stjärna i Michelinguiden hade restaurangen fått, så vi förväntades oss ju lite grann, när vi steg in klockan 20.30. Ja restaurangen öppnade inte förrän då! Spanjorer äter sent, oftast kring 22.00, så vi var först.
Vi hade bestämt oss för att slå till med smakmenyn med tillhörande vinpaket. Alltså små portioner av åtta rätter och fem viner. Vad månde bliva?
Lokalen var stor med bara få bord belägen i en gammal ciderfabrik med tunnorna kvar.
Det började med bröd och en kypare som berättade om vad som väntade. Hustrun är allergisk mot nötter så de skulle göra ALLT för att tillgodose detta. ”Lita på oss”.
Första rätten var en Appetizers, en ”konservburk” fast redan här med vidunderliga smaker av ansjovis.
Alltså detta är på riktigt, inget skämt!
Nästa var ”Marinated salmon, capers gel and confit tomato”. Vin Katxina.
Marinerad lax, kapris gele och långkokta tomater.
Laxen är alltså de små bitarna stora som rakblad, ja eller små då alltså. Vilken smak!
Så blev det tartarens tur, ”Premium steak tartar with olives in textures”. Vin Arcal.
Inte mycket som sagt men smäktande gott, herregud.
Nästa rätt var ”Egg Yolk, Iberian dewlap, herbal carbonara and beet reduktion”.
Vin Can Sumoi. Ja hur översätter man det? Äggula med tunn tunn Iberian skinka, örter och rödbetsreduktion.
Det här var toppen. Lagom portioner faktiskt som vi åt lååååångsamt och njöt.
Servicen var utomordentlig, med andra ord otrolig. Hela tiden två som serverade och dukade av samstämmigt.
Sen blev det fisk. ”Grilled hake with Iberian jowl, wakame juice, seaweed salad and almond”. Grillad kummel med Iberian halsbit(?), japansk sås, tångsallad och mandel.
Djävulskt gott och hänsyn togs till hustrun, hon slapp den lilla ”ljusa biten”.
På det blev det ”Luismi´s sirlion, truffled potato´s cream and tail broth reduction”.
Vin Lazarus wine. Herr Luismis ländstycke, tryffelpotatis cream, reducerad svansbuljong. Det här var så gott så jag inte hann fota förrän det var uppätet.
Dags för efterrätt. ”Almond honeycomb with caramelized touches and frozen cinnamon”. Till det ett Mara Muscatelvin. Mandel vaxkaka med karamelliserad frusen kanel. Himmelskt.
Då det var mycket mandel fick hustrun nåt helt annat, en ljuvlig äpple nånting.
Det här var provsmakning och samtidigt en konstupplevelse vi aldrig tidigare skådat och smakerna satt som smäck. Oj oj oj.
Det hela avslutades med ”huset bjuder”. In kom en cigarrlåda men med smulad choklad och mandelkaka. Hustrun fick ett fat bredvid.
Mätta, supernöjda och lite trötta/snurriga efter fem olika viner som förklarades utförligt, och en tunnare plånbok fick det bli bussen hem. Där väntade vår fantastiska gammeldags hiss.
Det här var värt varenda krona …….
